Har kommer att låååångt fotoreportage från var lilla sverigesemester. Håll i hatten så kör vi!
Vi startade resan hemifrån norra Östergötland och körde på småvägar till det lilla samhället Askersund vid Vätterns norra spets. Gick en liten promenad runt hamnen och torget och tog en fika på ett mysigt café. Jag köpte min traditionella (vegetariska) "Räkmacka utan Räkor", vilket 9 av 10 gånger brukar förvirra personen i kassan så till den milda grad att jag ingående måste förklara vad jag egentligen menar, och så även denna gång. Gott som attan var det i alla fall.
Mätta och nöjda fortsatte vi resan mot Karlstad for att besöka vintageaffaren "Tidens Melodi" som jag har läst mycket om på svenska bloggar. Affären hade ett mysigt café på övervåningen, och en klädavdelning i källaren. Jag hittade ingenting, men Peter köpte en fin och helt ny skjorta från 60-talet.
I cafédelen hade man till sommaren gått över till att enbart servera glassrätter, alla döpta efter gamla svenska artister. Peter fick en lakrits och violglass som hette Ulla Billquist och jag beställde en Karl Gerhard med gräddkola och smörkrokant. Slurp!
Från Karlstad körde vi norrut mot vårt hotell fran 1600-talet - Apertin Herrgård i Kil. Har åt vi en fin middag - naja - Peters middag var fin sa han, jag fick i princip rostade grönsaker för priset av 300 kronor. Sverige är pinsamt efter när det galler bra vegomat. Efterrätten var dock gudomlig - fryst hallonsoppa med biscotti och mascarpone. UN-DER-BART!!
Vid hotellet fanns en hängbro som gick över en ravin. "Hoppa ej pa hängbron" stod det som uppmaning på en skylt. Sådant går jag igång på och skuttade ivrigt iväg över bron och skrämde slag på Peter som trodde den höll pa att rasa. Hela alltet skakade och vajade som om det var en jordbävning pa G. Wiiiiiiii!!
Vårt rum var närmare 30 grader varmt och utan A/C sa på kvällen körde vi till sjön Fryken för ett härligt kvällsdopp. Ingenting far mig att må så bra som ett kvällsdopp i ett sommarvarmt Sverige. Om det ändå bara var såhär underbart resten av året.
Nästa dag åkte vi österut genom Filipstad och ned genom skogen mot Loka - stallet dar det fantastiskt goda vattnet kommer från. Loka har länge varit en kurort och än idag kan man åka dit för att ta in på spa. I ett av husen kunde man provdricka vattnet direkt från källan och Wow - det har är vattens motsvarighet till champagne. Jag drack nog en liter medan jag ojade mig om hur otroligt hemskt dricksvattnet i London faktiskt är. Peter (som förstört sina smaklökar med superstark mat) tröttnade dock redan efter ett par muggar.
Runt spat fanns det massor av sekelskiftsbyggnader från kurortens glansdagar bevarade och öppna for besökarna att kolla runt i. Vi tittade in i den vackra församlingssalen, och lekte galen undergångspredikant i predikstolen.
Ett av husen fungerade som museum, där man kunde se hur sovrummen och sjukstugan såg ut förr. Har ni sett så otroligt vackert det här lilla gemaket ar? Jag känner en total make-over av våra eget sovrum i antågande.
En baddräkt från början av 1900-talet - komplett med dynor över rumpan for att få en kurvig figur. Steam-punk!
I sjukstugan kunde jag inte lata bli att bädda ned Peter i den gamla sjukhussängen med stärkta lakan och ett tjockt stelt täcke. Ser ni den gamla sjukhuspottan på nattduksbordet?
Utsikt över sjön Loken och en av hotellbyggnaderna. Som att kliva rakt in i Madicken-filmerna!
Efter att ha förlustat oss i Loka styrde vi till sist färden mot vart slutmål - Nora! Nora ar nog den sötaste lilla stad som finns, och om du har sett filmatiseringarna av Maria Langs böcker med Tuva Novotny och Ola Rapace kommer du känna igen flera av miljöerna, då man filmat mycket här. Maria Lang var nämligen från Nora och det fiktiva Skoga i böckerna är i baserat pa Nora. Staden ar en trästad och ett svenskt kulturminne där allt ser ungefär likadant ut nu som för 100 år sedan.
Nora ligger på en kulle, där kyrkan tornar upp sig i mitten. Backarna går nedåt mot Norasjön och de små gatorna är fyllda av välbevarade och vackra hus.
Det finns massor av små affärer och loppisar i Nora, och Nora Diversehandel är en av de bättre. Inne i affären finns flera små rum som ar fyllda till bredden med antika prydnads och bruksföremål som alla är till salu. Ägarna till affären måste ha en hemlig stash någonstans för ibland när jag varit inne har de plockat upp helt nya pappersvaror som morsdagsdukar och placeringskort från 40 och 50-talet - gåshud får jag då!
En av anledningarna till att vi sa gärna ville till Nora den har semestern var för att sova på vandrarhemmet vid tågstationen som ligger nere vid sjön. Vandrarhemmet består nämligen av fyra gamla järnvägsvagnar med sovkupéer inuti.
Vi fick en tredjeklasshytt for tre personer och det var mer än lovligt trångt kan jag lova. Sängarna var dock helt OK. Jag sände en tanke till de stackars passagerare som när det begav sig tvingades tränga ihop sig härinne med okända medresenärer som låg och kedjerökte halva resan.
I tanken hade jag fantiserat ihop att det skulle bli något av en romantisk kväll pa tåget - ungefär som en resa med orientexpressen. Förvisso - temperaturen var minst sagt orientalisk - 30 grader närmare bestämt. I övrigt kändes det tämligen o-exotiskt att dela sovkvarter med fulla gubbar och skrikande småbarn i extrem hetta. Som tur var kunde vi ta ett kvällsdopp från bryggan alldeles utanför var kupé for att kyla ned oss lite.
Nästa dag tog vi en liten shoppingtur runt staden och jag hittade massvis med vackra prylar att ta med tillbaka till England - bilder kommer senare.
Förmiddagsfika var vi tvungna att få och vi slog på stort med att äta våfflor pa våffelhuset Selma G som ligger nere vid sjön. For bara 48 kronor fick man en stor våffla med god sylt och ett rejält lass färsk, krämig hasselnöts och vaniljglass, tillverkad av Nora Glass. När vi satt har och mumsade tänkte jag hur länge sedan det var som jag kännt mig sa avslappnad och glad. Semester is the Shit!!
Efter våffelfesten gick vi bort till den gamla tågstationen, där man under sommaren kan åka rälsbuss till stationen i Järle några kilometer bort. Vi nöjde oss med att ta kort inne i de fina gamla väntsalarna.
Hur romantiskt??
Peter tittade gästboken som tyvärr lag lite bortglömd i ett horn, och hittade var egna hälsning från 2011.
Vi körde till Järle for att kolla in deras gamla järnvägsstation och for att besöka affären Lilla Å-Boden som jag hade hittat pa nätet. Stationen var jättesöt och bredvid fanns en liten loppis och hantverksbod. Fika fanns också till salu men eftersom vi nyss ätit våfflor köpte vi bara ett par flaskor vatten for att bidra med något till föreningen som håller stationen vid liv. Jag tycker det ar så himla viktigt att hålla Sveriges landsbygd levande och utan entusiasterna runtom i byarna skulle vi inte få njuta av vår kulturhistoria - Ett stort Tack till alla Er!
Peter fick i vanlig ordning agera fotomodell. Inne på stationen stod ett par gamla resväskor med en hatt balanserande på och när Peter såg dem suckade han bara uppgivet eftersom han visste vad som skulle komma.
I
Lilla Å-Boden såldes vackra och fina saker, många av dem tillverkade på plats av tjejerna som driver butiken. Jag köpte en burk med en rolig apa på locket, och ett stort gammalt rosa tvättfat.
Tjejerna i affären tipsade mig om att besöka
Min Skattkammare, som också fick bli vart sista stopp på resan. I en oas ute på ett fält låg Skattkammaren och därinne hittade jag en supertrevliga Kicki som var lika pratglad som jag. Förutom vackra prylar till hemmet sålde hon tavlor som hon själv målat, med härliga svenska sommarmotiv.
Så - det var den största bildbomben hittills. Hoppas du gillade att följa med på var resa.
XXX
